Gå till innehåll

1

Nyfiken på vad som ändrats i MSB:s "MSBFS 2016:2 föreskrifter och allmänna råd om statliga myndigheters rapportering av it-incidenter" efter remissrundan1? Då behöver du nog fundera över prioriteringarna i livet, men till dess den utredningen är klar så har jag hackat ihop en enkel "diff": https://drive.google.com/file/d/0B1nhZoc6TUUvWkhCS0N1Nk1RcU0/view?usp=sharing.

Det finns en del intressant! Exempelvis att undantagen för vissa myndigheter borttaget. Innebär detta något i praktiken?

Ett par kommentarer till seminariet "Staten och cybersäkerheten – klarar vi IT-angreppen?" från Almedalen 1 juli 2015:

Helena Lindberg (GD MSB) kommenterar inrikesminister Anders Ygeman: "glädjande besked om obligatorisk it-incidentrapportering för den statliga sektorn". Detta är alltså en nyhet för MSB och GD:n "blir nyfiken på att få höra mer om vem rapporteringen ska ske till".

Det flesta har väl antagit att det ska bli MSB, men man kan ju undra vilken myndighet som verkligen får ansvaret när just MSB:s GD (till skillnad från SÄPO:s) ansåg att beskedet var en nyhet...

Om det ändå blir MSB, och detta alltså meddelas mindre än ett halvår innan funktionen ska vara igång (1 januari 2016), ja då blir det ju nästan omöjligt att komma igång i tid! Helena Lindberg nämnde att CERT-SE i dag endast har "ett embryo till digital lägesbild", så det är naturligtvis en hel del jobb kvar innan frågor är utredda och rutiner på plats. Kan tänka mig att det t.ex. finns en del intressant juridik att förhålla sig till.

Annars gillar Anders Ygemans självklara utsaga: "För att informationen ska vara relevant så måste den vara anpassad för mottagaren". Jag tror inte att man kan påminna sig nog ofta om detta! Exempelvis undrar vad man tänkt sig för målgrupp för seminariet.

1

Ekots lördagsintervju med inrikesminister Anders Ygeman (Poddradio RSS) från 24/1 innehåller en del intressant ur bland annat IT- och informationssäkerhetsperspektiv och är värd att lyssna på.

Några noteringar:

6.55: Om PNR-registret - Ekot frågar "Har ni någon som helst analys av hur effektivt det här skulle kunna vara?". Svaret är "Inte det nya systemet så klart, för det finns ju inte på plats. Vi har bara konstaterat att det är viktigt [...]". En extra följdfråga från Ekot visar att detta med analys inte är något som anses behövas för införa EU PNR.

23.23: Om cyberattacker och incidentrapportering - Inrikesministern säger sig nyss ha träffat chefen för Säkerhetspolisen, Generaldirektören för MSB och chefen för polisens nationella operativa avdelning för att diskutera hur man ska tydliggöra det statliga myndighetsansvaret för informationssäkerhet och mot cyberhot. De jobbar även vidare på att införa obligatorisk incidentrapportering.

Lite tyckande om detta:

Det känns inte speciellt bra att man vill införa ett centralt EU PNR med hänvisning till någon slags "sunt förnuft". Risken nu är att det inte finns underlag att gå tillbaka till om några år för att utvärdera om systemet uppfyller sina syften. Om rättsväsendets nytta faktiskt skulle visa sig blir mindre än förväntat så skulle kanske de inskränkningar i privatlivet som man tidigare bedömt vara befogade inte längre vara giltiga. Men nu riskerar systemet (om det väl införs) antagligen att bli kvar för evigt!

Förutom mer fokus på avvägningen mellan nytta och personlig integritet så önskar jag att lite vetenskaplighet lyser igenom samt att avvägningar och beslut baseras på underlag och analys. Känns ganska grundläggande kan man tycka.

På plussidan: Att ministern följer upp de uttalanden han gjorde i början av november om nationell incidentrapportering är däremot välkommet. Det låter som om detta verkligen är på gång, pådrivet av NIS-direktivet. Kanske kommer MSB:s rapport Nationellt system för it-incidentrapportering att dammas av? Om jag vore en cyniker så skulle jag dock tro att man i stället börjar om med en ny utredning...

Jag tror det är bra med en samordnad koll på incidenter och hot mot samhällsfunktioner, för i dag brister detta grovt med försämrad säkerhet som resultat. Utmaningarna för att få organisationen på plats är dock stora och det finns en del frågor. Kommer det att gälla endast offentlig verksamhet eller, som Ygeman antytt tidigare, även för privata företag? Kommer det att kunna skapas en tillit till den nya organisationen (var den nu hamnar) så att känsligt material verkligen kan samlas där? Och kommer de att ha förmågan att sammanställa materialet till något praktiskt användbart? Jag är hoppfull, men skeptisk.

DN skriver att cyberhoten ökar mot svensk industri. Belägg för detta i texten:

  • Ett handplockat fall i Tyskland.

Tyvärr inget mer. En röst på FOI säger även att intresset för styrsystem har ökat inom "hackercommunityt". Mycket möjligt, antagligen troligt, men om intresset nu leder till hot, till vilken nivå har hoten (riskerna) ökat, och vad baseras detta på för underlag? Sony-hacket tas också upp, detta är dock inte relaterat till styrsystem.

Yttrande:

  • Argumentationen bygger på "cherry picking".
  • Vad vi har att göra med är klassisk "fear mongering".
  • Brister är inte hot!

Som tillägg kan nämnas att CERT-SE (MSB) har hanterat cirka en (1) incident under de senaste två åren som relaterar till SCADA. (Jag ber att få återkomma till denna siffra i senare inlägg.) Nu ger inte data från CERT-SE en samlad bild av problematiken, men jag tycker det är lite intressant ändå.

Tyvärr kan man väl inte lära sig något mer av detta än att det är uppenbart att det behövs bättre underlag för att bedöma eventuella risker.

Bristen på empiriska data beträffande it-incidenter i samhället försvårar det systematiska arbetet med samhällets informationssäkerhet. -MSB

Inrikesminister Anders Ygeman har reagerat1 på den senaste tidens rapporterade IT-incidenter och vill utreda frågan om rapporteringsskyldighet. Det behövs kanske inte för MSB har redan gjort detta2.

Inrikesministern överväger en tvingande rapporteringsskyldighet både för myndigheter och företag. Bättre att gå på MSB:s linje med tvång för statliga myndigheter och frivillighet för övriga organisationer, så länge det inte handlar om tjänsteleverantörer till det allmänna.

Kul tajming eftersom jag här om dagen skrev att just bristen på dessa empiriska data hindrar en vettig utvärdering av MSBFS 2009:103.

I rapporten En bild av myndigheternas informationssäkerhetsarbete 20141, som MSB släppte 1 september, redovisas hur väl föreskriften MSBFS 2009:102 tillämpas ute på myndigheterna.

Resultaten som redovisas är överlag är dystra. Exempelvis har endast 35 % av myndigheterna en kontinuitetsplan. Av dessa har 36 % även övat den. Ca 13 % har således både tagit fram en plan och övat den.

13 % är en riktigt dålig siffra! Eller? Hur är det med detta egentligen? Vi kan anta att det faktiskt inte alls är bra, men ingen vet hur pass dåligt det är i praktiken. Vi kan inte heller ta reda på detta!

Det finns inom statsapparaten ingen sammanställd statistik över brister och incidenter, och det finns inte heller någon rapporteringsplikt. Vi kan därför inte analysera om efterlevnad av föreskrifterna faktiskt ger en säkerhetshöjande effekt.

Nu när MSBFS 2009:10 är under revision så hade det varit guld värt att veta vilka krav i föreskriften som faktiskt har givit resultat, vad som behöver läggas till eller förtydligas och inte minst vad som kostar mer än det smakar - och ska tas bort. Lägga till och fördyra är lätt, att ta bort krav kräver mod och underlag.

Många år av prat om "ständig förbättring" har passerats. Evidensbaserad infosäk fortsatt svår att hitta.